Drömmer
Sitter och drömmer mig bort. Läser om trädgårdsutbildningar och tänker på hur roligt det hade varit att läsa en sådan utb. Men direkt när jag släpper informations sidan med blicken väcks oron över att det kanske inte är möjligt eftersom mina prinsar måste ha det bra. Det är ju prio ett. Möjligheten att kunna pendla ner är bortblåst nu. Oron övergår i ångest och förtvivlan. Kommer jag bli tvungen att flytta barnen från deras dagis . Hur kommer dom i så fall anpassa sig med nya vänner? Hur vet jag att vi kommer trivas där? Måste jag tvinga dem flytta igen sedan? Usch vad jobbigt!? Kanske just för att det var så jobbigt för mig när jag var med om den där brytande flytten. Tas ur min trygga klass och från mina kompisar. Slängas in i en ny , välsvarvad massa som ny utifrån. Det var hemskt. Vill aldrig utsätta mina hjärtan för det. Och andra sidan vill jag kunna ge dem allt i världen. Men jag känner i te mig dragen någonstans . Jag hittar inget hem??
