Min Farmor Hänger med Änglarna nu!
Good Charlotte – Good Charlotte
Idag, har jag en tripp runt i mitt gångna liv. styr upp det och srterar i biblioteken där inne.
Jag ska säga att jag e Glad över att få mina barn när jag fick dem.
dom är underbara och Min Älskade Farmor fick träffa dem.
jag var ledsen så länge över att min fina Morfar aldrig fick träffa dem då han gick bort sommaren jag var gravid med Max. men han hade älskat dem.
jag grämmer mig över att jag inte fick sagt allt jag ville till farmor. för när hon låg där o va så anfådd så var jag bara tyst och satt brevid henne o höll hennes hand.
ville inte göra det jobbigt för henne så bara satt där,. innan jag gick så pussade jag hennes kind och sa "Jag älskar dig Farmor, glöm aldrig det" sen dagen därpå sövdes hon ner och jag fick aldrig prata med henne igen.
det har jag svårt för att accceptera.
för det fanns så mycket mer jag behövde få sagt. så mycket mer jag hade velat få göra för och tillsammans med min fina farmor. Ni Andra i Familjen var nöjda med det som varit och känner er antagligen till frids med hur allt slutade. Men jag kommer inte förbi det faktum att jag satt tyst och inte bara berättade massor av bra saker för dig för att värma ditt hjärta.
Jag Kunde heller inte acceptera det val som familjen samtyckte om att inte hålla kvar hoppet om mirakelet även om jag då var självisk. eftersom jag trodde ända in i det sista att hon skulle klara det.
tilloch med när jag satte mig inne hos henne och klappade på hennes arm , såg jag en sommardag efter detta då vi som vanligt kom upp till stugan och allt var som vanligt,. men det skulle ju aldrig hända igen.
men jag fattade inte vad som skulle ske även när medecinerna stängdes av och hon började försvinna.
kändes som att jag kramade mig fast för livet vid hennes sida men hon bara glev ur mina händer och försvann.
Det var fruktansvärt, helt ofattbart hemskt.
När vi fick ta farväl och lämna sjukhuset så hatade jag mig själv för att jag inte stannnade hos henne längre. det var ju trotts allt sista gången jag fick hålla hennes hand och jag hade velat få sita där själv med henne längre.
Nu borde jag ta mig upp till farfar och vara hos honnom lite. Men min skola tog fruktansvärt mycket stryk efter allt som hände förra veckan så jag måste först få det i stabilt läge igen.
svårt att fåstå hur allt någonsinn ska kunna repa sig igen, Just nu men jag kommer att ge det ett ryck till. och hoppas på att ljuset i tunneln visar sig.
Trotts allt Har jag min Underbara Farfar kvar. som tur är,.
Och jag tänker göra allt jag kan för att hjälpa honnom ur det här.
Idag, har jag en tripp runt i mitt gångna liv. styr upp det och srterar i biblioteken där inne.
Jag ska säga att jag e Glad över att få mina barn när jag fick dem.
dom är underbara och Min Älskade Farmor fick träffa dem.
jag var ledsen så länge över att min fina Morfar aldrig fick träffa dem då han gick bort sommaren jag var gravid med Max. men han hade älskat dem.
jag grämmer mig över att jag inte fick sagt allt jag ville till farmor. för när hon låg där o va så anfådd så var jag bara tyst och satt brevid henne o höll hennes hand.
ville inte göra det jobbigt för henne så bara satt där,. innan jag gick så pussade jag hennes kind och sa "Jag älskar dig Farmor, glöm aldrig det" sen dagen därpå sövdes hon ner och jag fick aldrig prata med henne igen.
det har jag svårt för att accceptera.
för det fanns så mycket mer jag behövde få sagt. så mycket mer jag hade velat få göra för och tillsammans med min fina farmor. Ni Andra i Familjen var nöjda med det som varit och känner er antagligen till frids med hur allt slutade. Men jag kommer inte förbi det faktum att jag satt tyst och inte bara berättade massor av bra saker för dig för att värma ditt hjärta.
Jag Kunde heller inte acceptera det val som familjen samtyckte om att inte hålla kvar hoppet om mirakelet även om jag då var självisk. eftersom jag trodde ända in i det sista att hon skulle klara det.
tilloch med när jag satte mig inne hos henne och klappade på hennes arm , såg jag en sommardag efter detta då vi som vanligt kom upp till stugan och allt var som vanligt,. men det skulle ju aldrig hända igen.
men jag fattade inte vad som skulle ske även när medecinerna stängdes av och hon började försvinna.
kändes som att jag kramade mig fast för livet vid hennes sida men hon bara glev ur mina händer och försvann.
Det var fruktansvärt, helt ofattbart hemskt.
När vi fick ta farväl och lämna sjukhuset så hatade jag mig själv för att jag inte stannnade hos henne längre. det var ju trotts allt sista gången jag fick hålla hennes hand och jag hade velat få sita där själv med henne längre.
Nu borde jag ta mig upp till farfar och vara hos honnom lite. Men min skola tog fruktansvärt mycket stryk efter allt som hände förra veckan så jag måste först få det i stabilt läge igen.
svårt att fåstå hur allt någonsinn ska kunna repa sig igen, Just nu men jag kommer att ge det ett ryck till. och hoppas på att ljuset i tunneln visar sig.
Trotts allt Har jag min Underbara Farfar kvar. som tur är,.
Och jag tänker göra allt jag kan för att hjälpa honnom ur det här.
