besviken
Sjukt besviken Över hur min Mamma beter sig..
Hon säger alltid saker som "gör det", "köp den".. bla bla bla...
"det kommer lösa sig" .. "det fixar v"i.. "jag hjälper dig"..
sen blir det för mycket och så kastar hon tillbaka det över mig med att jag kräver .. jag tar förgivet..
jag bara räknar med att hon ska göra det för mig..
jag bara skiter i hur hon mår..
Jag skriker på henne och sårar henne..
och behandlar henne som om hon inte är en människa..
MEN JAG KRÄVDE INGET?!
Jag e trött på det här...
Jag tänker inte säga at jag inte behöver stödet..
För det Behöver jag.. Frågan Är om det är Från Mamma Jag behöver det..?!
Men den sista tiden har jag fått kämpa så hårt för att få någon tid,..
Och hälften av den lilla tiden är det mest tjafs om att det inte finns tid..
Eller att jag kräver eller tar förgvet.. som sagt..
När hon slutade på körskolan och började på Firman hos Lennart sa jag direkt att det blir inte bra..
Hon ansåg att det var bättre för där kunde hon ta tid för oss med..
hon kunde bestämma över sina egna tider...
Ingen 7 -18 jobb eller som det var innan...
jag tyckte att allt kändes värdelöst ..
och det dröjde fan inte länge förens det blev stressigt o så lät det " jag måste göra detta för lennart klarar inte sig själv"
och nuförtiden så sitter hon där från 8 till 22 ... ibland längre..
och visst hjälper hon mig.. nästan alltid när jag frågar.. men det är 99% gnäll innan .. undertiden elller efter...
Om hur mycket hon ställer upp..
Numera När hon säger saker som förra veckan när hon sa.. "ringer dom från jobbet och vill att du börjar så börja" då tänke jag neej.. de kommer bli ett jäkla liv om det där när det väl händer...
Eller Att hon skulle vara hos mig, alltiernativt passa Liam på Onsdagar..
för att jag behövde stödet då jag inte mår bra...
det bara försvann.. för att lennart behövde henne mer??För att hon inte hade tid..
För att hon inte mår bra..??
hur som.. så kom aldrig onsdagarna tillbaka .. fast än hon lovade mig att dom (onsdagarna) skulle göra det...
Mamma Mår inte bra säger hon.. Men det är allt.. sen säger hon inte mer...
Sen blir hon arg för att man inte förstår att hon faktisk inte mår bra..??
hon vill vara en del av vårat liv...
sen helt plötsligt är det bara hon som ställer upp..
Glömde hon att jag faktiskt hjälper henne ..??
Och faktiskt dom båda med typ allt dom ber mig om..
Jag har varit och hjälpt med firman hur mycket som helst...
jag har kört ut grejer.. jag har erbjudit mig när hon frågat om hjälp i trädgården..
Nej...
Jag Är besviken Över att Hon Inte ser...
Över att hon beter sig så barnsligt...
Över att hon inte kan stå för och ta ansvar för alla förväntningar
och förhoppningar hon bygger upp...
Och igår när lennart skrek på oss alla att vi stökade runt.. så blev hon arg.. gick ut och lastade bilen...
jag hörde inte vad hon sa då hon mumlade och frågade vad hon sa då fräste hon åt mig och jag sa
Att hon inte behöver vara otrevlig då jag fan inte gjort henne något...
Då blev hon arg.. Tjurig och beslöt sig för att inte prata med mig mer..
Svarade inte i telefon på hela kvällen går.. och inte idag heller...
och nu.. nu säger hon att hon blev lessen för att jag sa att hon var otrevlig.. för att hon ansåg att hon inte varit det.. eller att jag inte borde sagt så...
Jag anser att Jag tyckte att hon var otrevlig mot mig utan anledning ..
och att då borde jag säga åt henne hur jag känner...
Hon säger då att jag kräver henne om hjälp med allt..
Att hon gör allt för mig.. att det bara är hon som ställer upp..
Då brister det för mig..
Så jävla orättvist sagt..
Jag har gjort så mycet för henne..
Vi har hjälpt varann med allt...
Men där bara kastade hon smuts på mig...
Jag lovade att jag ska inte be henne om mer...
jag ska klara mig själv...
måste göra klart farfars bil imorgon så jag kan lämna tillbaka
den och ta mig och barnen dit vi ska utan hennes hjälp...
hon ska inte behöva känna att jag är en belastning...
Vad jag undrar är varför hon så tvunget skulle Ha Mig så jävla nära för..
När jag bara är till besvär...
Eftersom jag bara är elak och självik...
Kan ju inte vara någon drömm att ha som granne precis...
Nej mamma... Jag är Besviken...
Du borde tänka över din situvation...
Hur du trivs med ditt Liv Egentligen!!
Jag ska inte störa iallafall..!
du kan höra av dig när du tänkt igenom det
Det värsta var att jag pratade med en Nära vän om det senast igår..
Att det är lite på Sandlådenivå .. När man inte kan svara i telefon o prata om det ..
utan istället sitta Och Tjura o säga nej henne/honom vill jag inte prata med.. för vad gör det för nytta..
det löser inga problem alls..:!!
Jag kan inget annat än att Låta tårarna Rinna..
När man ska ha sådan kontakt som jag och min mamma har..
då ska man kunna Prata och säga vad man tycker..
Inte stänga ute folk över det!
Hon säger alltid saker som "gör det", "köp den".. bla bla bla...
"det kommer lösa sig" .. "det fixar v"i.. "jag hjälper dig"..
sen blir det för mycket och så kastar hon tillbaka det över mig med att jag kräver .. jag tar förgivet..
jag bara räknar med att hon ska göra det för mig..
jag bara skiter i hur hon mår..
Jag skriker på henne och sårar henne..
och behandlar henne som om hon inte är en människa..
MEN JAG KRÄVDE INGET?!
Jag e trött på det här...
Jag tänker inte säga at jag inte behöver stödet..
För det Behöver jag.. Frågan Är om det är Från Mamma Jag behöver det..?!
Men den sista tiden har jag fått kämpa så hårt för att få någon tid,..
Och hälften av den lilla tiden är det mest tjafs om att det inte finns tid..
Eller att jag kräver eller tar förgvet.. som sagt..
När hon slutade på körskolan och började på Firman hos Lennart sa jag direkt att det blir inte bra..
Hon ansåg att det var bättre för där kunde hon ta tid för oss med..
hon kunde bestämma över sina egna tider...
Ingen 7 -18 jobb eller som det var innan...
jag tyckte att allt kändes värdelöst ..
och det dröjde fan inte länge förens det blev stressigt o så lät det " jag måste göra detta för lennart klarar inte sig själv"
och nuförtiden så sitter hon där från 8 till 22 ... ibland längre..
och visst hjälper hon mig.. nästan alltid när jag frågar.. men det är 99% gnäll innan .. undertiden elller efter...
Om hur mycket hon ställer upp..
Numera När hon säger saker som förra veckan när hon sa.. "ringer dom från jobbet och vill att du börjar så börja" då tänke jag neej.. de kommer bli ett jäkla liv om det där när det väl händer...
Eller Att hon skulle vara hos mig, alltiernativt passa Liam på Onsdagar..
för att jag behövde stödet då jag inte mår bra...
det bara försvann.. för att lennart behövde henne mer??För att hon inte hade tid..
För att hon inte mår bra..??
hur som.. så kom aldrig onsdagarna tillbaka .. fast än hon lovade mig att dom (onsdagarna) skulle göra det...
Mamma Mår inte bra säger hon.. Men det är allt.. sen säger hon inte mer...
Sen blir hon arg för att man inte förstår att hon faktisk inte mår bra..??
hon vill vara en del av vårat liv...
sen helt plötsligt är det bara hon som ställer upp..
Glömde hon att jag faktiskt hjälper henne ..??
Och faktiskt dom båda med typ allt dom ber mig om..
Jag har varit och hjälpt med firman hur mycket som helst...
jag har kört ut grejer.. jag har erbjudit mig när hon frågat om hjälp i trädgården..
Nej...
Jag Är besviken Över att Hon Inte ser...
Över att hon beter sig så barnsligt...
Över att hon inte kan stå för och ta ansvar för alla förväntningar
och förhoppningar hon bygger upp...
Och igår när lennart skrek på oss alla att vi stökade runt.. så blev hon arg.. gick ut och lastade bilen...
jag hörde inte vad hon sa då hon mumlade och frågade vad hon sa då fräste hon åt mig och jag sa
Att hon inte behöver vara otrevlig då jag fan inte gjort henne något...
Då blev hon arg.. Tjurig och beslöt sig för att inte prata med mig mer..
Svarade inte i telefon på hela kvällen går.. och inte idag heller...
och nu.. nu säger hon att hon blev lessen för att jag sa att hon var otrevlig.. för att hon ansåg att hon inte varit det.. eller att jag inte borde sagt så...
Jag anser att Jag tyckte att hon var otrevlig mot mig utan anledning ..
och att då borde jag säga åt henne hur jag känner...
Hon säger då att jag kräver henne om hjälp med allt..
Att hon gör allt för mig.. att det bara är hon som ställer upp..
Då brister det för mig..
Så jävla orättvist sagt..
Jag har gjort så mycet för henne..
Vi har hjälpt varann med allt...
Men där bara kastade hon smuts på mig...
Jag lovade att jag ska inte be henne om mer...
jag ska klara mig själv...
måste göra klart farfars bil imorgon så jag kan lämna tillbaka
den och ta mig och barnen dit vi ska utan hennes hjälp...
hon ska inte behöva känna att jag är en belastning...
Vad jag undrar är varför hon så tvunget skulle Ha Mig så jävla nära för..
När jag bara är till besvär...
Eftersom jag bara är elak och självik...
Kan ju inte vara någon drömm att ha som granne precis...
Nej mamma... Jag är Besviken...
Du borde tänka över din situvation...
Hur du trivs med ditt Liv Egentligen!!
Jag ska inte störa iallafall..!
du kan höra av dig när du tänkt igenom det
Det värsta var att jag pratade med en Nära vän om det senast igår..
Att det är lite på Sandlådenivå .. När man inte kan svara i telefon o prata om det ..
utan istället sitta Och Tjura o säga nej henne/honom vill jag inte prata med.. för vad gör det för nytta..
det löser inga problem alls..:!!
Jag kan inget annat än att Låta tårarna Rinna..
När man ska ha sådan kontakt som jag och min mamma har..
då ska man kunna Prata och säga vad man tycker..
Inte stänga ute folk över det!
