MalinBorglin

Idag saknar jag min Morfar, hur han sken upp när man träffades och hur han alltid var så omtänksam. Saknar att få gå vid hans sida och bara prata om allt och inget. Och jag saknar den tiden då jag fick höra hans undernara röst i andra ändan av telefonen när man ringde dit. Jag saknar min morfar..

Han lixom bara försvann på en minut , utan den minsta förvarning..
Han fick aldrig träffa mina barn.. Det grämer mig mest av allt.. Jag hade bara nån månad kvar till Max föddes, och morfar lämnade oss för tidigt.. Han hade älskat mina pojkar, precis som mina pojkar hade älskat honom...


Jag saknar min Farmor.. Hon försvann lika snabbt hon. Förstår inte varför dom lämnar mig så. Eller oss. Farmor var en liten ängel . Jag kan höra hennes röst i mitt huvud jämt. Hennes skratt och som om det var igår , kan jag höra henne den gången när jag var liten och hon blev riktigt arg på mig. Arg för att jag klättrade ovanpå trappen till källaren ..

Jag saknar heller kramar och jag saknar hennes engagemang i saker. Framförallt kan jag inte äta brunsås längre för ingen smakar någonsin som farmors..

Jag satt på maxi i deras restaurang häromdagen och i kassan längst ner i gången står en liten tant och packar i son kasse och jag fastnade och stirrade på henne. Hon såg prescis ut som min farmor, jag blev rädd, skakig och yr.. Sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på henne. Jag vill ha henne tillbax. Jag var inte redo ..



Jag var inte redo, att låta dem gå.
Låter kanske själviskt. Men jag vill ha dem tillbax ..