En förlossningsberättelse
ja...
Liams berättelse han jag aldrig riktigt dra fullt ut.. de var omskakande..
och jag tänkte berätta för er alla .. jag har många runt omkring mig som är gravida just nu.
och det är underhållande läsning, när man ska gå igenom det själv snart.
den 28november 2008 .
kl 13.00 var jag på kontroll hos barnmorskan på MVC (MHV).
eftersom jag gått över tiden.
jag beklagade mig o hon mätte vägde lyssnade o klämde o jag fick en ny tid
(men vi hoppades på att jag ej skulle behöva den)
när jag gick där ifårn var jag öm som vanligt. (dom trycker så hemskt på magen)
och när jag senare satt hemma (15.00) så fick jag helt smärtfria sammandragningar.
Magen blev stenhård gång på gång utan att det kändes något alls.
det kom först med ca 15 -20 minuters mellanrum o jag tänkte inte alls på det.
när det gått några timmar började jag tänka på att det faktiskt var jämn rytm mellan samadragningarna,
och så tog det fart och blev tätare..
Fortfarande helt smärtfritt var det igång och jag fick en var 10 minut och kl 23.oo
var jag helt orolig och trött och ansträngd över att magen var i uppror .
men fortfarande var det inte en ända känsla av smärta i samandragningarna.
gick och la mig kl 23.30 ca. och då var det 7 min mellan den stenhårda magens infall och jag pallade ej vara uppe.
gick och la mig och somnade snabbt meddans mamma bad mig skriva upp när jag fick mina samandragningar.
jag vaknade till och skickade över ett sms för var gång och när jag blev så trött så att jag ej såg mobilen kladdade jag ner klockslagen på ett tomt kuvert.
kl 03.35 vaknade jag av en otrolig smärta och reste mig upp för att sätta mig i soffan o invänta värkar.
Mycket riktigt kom det en till efter 2 minuter och jag ringde förlossningen och frågade.
sköterskan svarade att det inte lät som om att det var dags än utan att jag skulle ta två panodil
och så o lägga mig för det skulle dröja länge än!!!!
jag la på och det kom en tredje värk väldigt ont, jag skrek på mamma o jämrade mig.
jag tänkte att okej! jag tar o sätter mig i badkaret och spolar mig med varmvatten eftersom det var så skönt sist jag satt inför en lång förlossning!
Jag hann inte mer än komma i badkaret så kom det en jätte värk och där for jag mellan att sitta på toaletten för att slippa trycket och att spola vatten i badkaret för att magen skulle bli "glad" haha. men jag gav upp och min mamma insåg nog på dessa knappa minuter att det är dags..
hon ringde förlossningen igen och sa att det är dags och dom verkade ej övertygade men jag lovar att jag fick på mig mjukisbyxorna o tshirten och sen sprang jag runt i lägenheten i cirklar för att det gjorde så ont så jag kunde ej sitta eller stå still..
(och första föderskor, dom ber er att gärna vara uppe och gå
för att de kommer igång fortare då)
JAG REKOMENDERAR IKKE ATT SPRINGA RUNT
SOM MIG I MITT STADIE DÅ DET REDAN VAR IGÅNG!!
mamma hoppade runt o försökte komma i strumporna
samtidigt som hon sa till lennart att vi skulle åka
och kl 04.20 tror jag klockan var när jag stod i dörren och fick min första kryst värk! OMG.
vi sprang ut till bilen och jag tog ett och annat varv runt bilen tills den var startad,
då jag lixom var tvungen att ta mig in dit.
i stående ställning i baksätet med huvudet bak mot bagaet,
stog jag o sa att jag klarar inte detta jag vill inte de gör ont.
hjälp mig o bad mamma att köra fortade
första rundellen och ner på moterväg sträcka nr ett så jag jag helt panicslagen och tyckte att det tog föralltid.
andra motorvägen hade jag funnit ett lugn för 3 krystvärken kom
o jag var tvungen att kämpa och då då gick vattnet o jag blev livrädd.
jag viste inte om jag skulle skratta eller gråta.
det rann kalt vatten längs med mina lår ,
det var en pöl i sätet i mammas nya xc 70 .
när nästa rondell utanför sjukhuset kom krystvärk nr 4
och nu nu kände jag huvudet i min hand.
jag var så rädd.
mamma parkerade och jag gick eller halvsprang in mot akuten,
stannade till vid en liten liten stolpe vid antrén (som visade sig senare att den var stooor)
och lutade mig för krystvärk nr 5 och jag sa till mamma att detta går inte jag har huvudet i handen...
mamma sa kämpa o vi kom in ..
jag skrek högt inne på akuten HJÄLP mig Hjälp!
och jag minns suddigt hur några i väntrummet tittade på mig
och mina blodiga blöta spår jag hade efter mig!
Mamma sprang in o skrek att vi behöver hjälp men dom sa bara ta hissen..
TACK CSK NI SUGER!!!!
jag pallade inte utan la mig på en brits som mamma mekkade loss o puttade in i hisseen. jag drog av mig byxorna och när hissdören gick upp kom krystvärk nr 6 och mamma skrek :
KAN VI FÅ LITE HJÄLP
då kom Liam ut jag hade blod över allt alla kläderna på mig
och byxerna vid knävekken.
sköterskorna fick inte ens på sig hanskar och där låg jag halvägs ur hissen
och fick upp min bebis på magen.
och då var kl 04.42 och han var 52 cm lång o 4240 gram
och allt gick på från att jag vakna tills att jag hade honom på magen ca en timme!
Mamma sa att jag varit cool lugn hela tiden och haft full koll på vad jag gjort.. men inuti hade jag västa paniken..
jag tyckte att jag skrek som en jäkel.. men tydligen hade det inte varit skrik utan ypperligt tyst.. men jag lovar att de var inte kul.
trots detta så har jag inga meen..
och det är inget jag skulle vilja ha gjort annerlunda..
allt gick ju trots allt mycket bra..
och tydligen var jag bra på att hantera situvationen.!"
Liams berättelse han jag aldrig riktigt dra fullt ut.. de var omskakande..
och jag tänkte berätta för er alla .. jag har många runt omkring mig som är gravida just nu.
och det är underhållande läsning, när man ska gå igenom det själv snart.
den 28november 2008 .
kl 13.00 var jag på kontroll hos barnmorskan på MVC (MHV).
eftersom jag gått över tiden.
jag beklagade mig o hon mätte vägde lyssnade o klämde o jag fick en ny tid
(men vi hoppades på att jag ej skulle behöva den)
när jag gick där ifårn var jag öm som vanligt. (dom trycker så hemskt på magen)
och när jag senare satt hemma (15.00) så fick jag helt smärtfria sammandragningar.
Magen blev stenhård gång på gång utan att det kändes något alls.
det kom först med ca 15 -20 minuters mellanrum o jag tänkte inte alls på det.
när det gått några timmar började jag tänka på att det faktiskt var jämn rytm mellan samadragningarna,
och så tog det fart och blev tätare..
Fortfarande helt smärtfritt var det igång och jag fick en var 10 minut och kl 23.oo
var jag helt orolig och trött och ansträngd över att magen var i uppror .
men fortfarande var det inte en ända känsla av smärta i samandragningarna.
gick och la mig kl 23.30 ca. och då var det 7 min mellan den stenhårda magens infall och jag pallade ej vara uppe.
gick och la mig och somnade snabbt meddans mamma bad mig skriva upp när jag fick mina samandragningar.
jag vaknade till och skickade över ett sms för var gång och när jag blev så trött så att jag ej såg mobilen kladdade jag ner klockslagen på ett tomt kuvert.
kl 03.35 vaknade jag av en otrolig smärta och reste mig upp för att sätta mig i soffan o invänta värkar.
Mycket riktigt kom det en till efter 2 minuter och jag ringde förlossningen och frågade.
sköterskan svarade att det inte lät som om att det var dags än utan att jag skulle ta två panodil
och så o lägga mig för det skulle dröja länge än!!!!
jag la på och det kom en tredje värk väldigt ont, jag skrek på mamma o jämrade mig.
jag tänkte att okej! jag tar o sätter mig i badkaret och spolar mig med varmvatten eftersom det var så skönt sist jag satt inför en lång förlossning!
Jag hann inte mer än komma i badkaret så kom det en jätte värk och där for jag mellan att sitta på toaletten för att slippa trycket och att spola vatten i badkaret för att magen skulle bli "glad" haha. men jag gav upp och min mamma insåg nog på dessa knappa minuter att det är dags..
hon ringde förlossningen igen och sa att det är dags och dom verkade ej övertygade men jag lovar att jag fick på mig mjukisbyxorna o tshirten och sen sprang jag runt i lägenheten i cirklar för att det gjorde så ont så jag kunde ej sitta eller stå still..
(och första föderskor, dom ber er att gärna vara uppe och gå
för att de kommer igång fortare då)
JAG REKOMENDERAR IKKE ATT SPRINGA RUNT
SOM MIG I MITT STADIE DÅ DET REDAN VAR IGÅNG!!
mamma hoppade runt o försökte komma i strumporna
samtidigt som hon sa till lennart att vi skulle åka
och kl 04.20 tror jag klockan var när jag stod i dörren och fick min första kryst värk! OMG.
vi sprang ut till bilen och jag tog ett och annat varv runt bilen tills den var startad,
då jag lixom var tvungen att ta mig in dit.
i stående ställning i baksätet med huvudet bak mot bagaet,
stog jag o sa att jag klarar inte detta jag vill inte de gör ont.
hjälp mig o bad mamma att köra fortade
första rundellen och ner på moterväg sträcka nr ett så jag jag helt panicslagen och tyckte att det tog föralltid.
andra motorvägen hade jag funnit ett lugn för 3 krystvärken kom
o jag var tvungen att kämpa och då då gick vattnet o jag blev livrädd.
jag viste inte om jag skulle skratta eller gråta.
det rann kalt vatten längs med mina lår ,
det var en pöl i sätet i mammas nya xc 70 .
när nästa rondell utanför sjukhuset kom krystvärk nr 4
och nu nu kände jag huvudet i min hand.
jag var så rädd.
mamma parkerade och jag gick eller halvsprang in mot akuten,
stannade till vid en liten liten stolpe vid antrén (som visade sig senare att den var stooor)
och lutade mig för krystvärk nr 5 och jag sa till mamma att detta går inte jag har huvudet i handen...
mamma sa kämpa o vi kom in ..
jag skrek högt inne på akuten HJÄLP mig Hjälp!
och jag minns suddigt hur några i väntrummet tittade på mig
och mina blodiga blöta spår jag hade efter mig!
Mamma sprang in o skrek att vi behöver hjälp men dom sa bara ta hissen..
TACK CSK NI SUGER!!!!
jag pallade inte utan la mig på en brits som mamma mekkade loss o puttade in i hisseen. jag drog av mig byxorna och när hissdören gick upp kom krystvärk nr 6 och mamma skrek :
KAN VI FÅ LITE HJÄLP
då kom Liam ut jag hade blod över allt alla kläderna på mig
och byxerna vid knävekken.
sköterskorna fick inte ens på sig hanskar och där låg jag halvägs ur hissen
och fick upp min bebis på magen.
och då var kl 04.42 och han var 52 cm lång o 4240 gram
och allt gick på från att jag vakna tills att jag hade honom på magen ca en timme!
Mamma sa att jag varit cool lugn hela tiden och haft full koll på vad jag gjort.. men inuti hade jag västa paniken..
jag tyckte att jag skrek som en jäkel.. men tydligen hade det inte varit skrik utan ypperligt tyst.. men jag lovar att de var inte kul.
trots detta så har jag inga meen..
och det är inget jag skulle vilja ha gjort annerlunda..
allt gick ju trots allt mycket bra..
och tydligen var jag bra på att hantera situvationen.!"
