Det Har du Inte med att Göra
Även om jag blev slagen och smutskastad så älskade jag honom oerhört
och av all psykning så hade han gjort klart förmig att det var mitt fel allt ihop,..
om jag inte gjort si eller så så hade han aldrig blivit "arg" och liknande..
så jag älskade honom oerhört och tog på mig skulden..
tillochmed när jag låg inne på akuten så ångradejag mig att jag låtit dom övertala mig,
att åka in för nu var mitt familjeliv över!!! tyckte jag..
Han skulle hata mig för att nu viste världen vad han gjort..
och eftersom det var mitt fel att han gjort så överhuvudtaget så var det nu jag som förstört hans liv...
såfortsatte det länge, och när dommen var lagd och han fått sitt straff så älskade jag honomfortfarande..
jag gav min Mamma Och andra i närheten skulden för att ha tvingat mig bort från honom..
att min familj var försvunnen..
allt jag någonsinn drömmt om..
Så han fortsatte lägga skulden på mig och sa att om vi skulle kunna bli en familj igen
var jag tvungen att få honom att lita på mig igen...
Vilket igentligen är sjukt eftersom det var han som alltid var opålitlig.
Iallafall vi försökte på Nytt och han lovade att allt skulle bli bra...
om han bara kunde lita påmig..o vi började leta hus..
vi skulle ha Hus..
fin trädgård och det tog inte många månader innan det var tillbaka i samma skit igen..
Vi började bråka o jag beslöt mig för att inte ta skiten..
jag kunde vara lycklig själv..
Känslorna började svalna och jag tror att jag äntligen började förstå vad som hänt under tiden vi varit ett ..
den 16 mars 2008 var sista gången vi var På det planet då vi (Jag) sattsade på min familj..
och den 22 mars fick jag reda på att jag var gravid.
först var det så att jag skulle varit långt gången när dom räknade på senaste mens...
men när ultraljudsdatum komså visade sig att jag inte var så långt gången..
så jag skulle mycket väl kunnat göra abort,
om jag bara vetat..
Men
det skulle jag antagligen inte gjort ändå...
Ett barn Är viktigt förmig.. Det var absolut inte planerat.
Men Jag älskade Barnet Redan från start Och därifrån..
Den dagen Beslöt Jag mig för Att Mattias Inte Tillhör Min framtid!
Idag har jag o Mattias Inget Med Varnann att göra
merän när han hämtar och lämnar barnen.
vi byter inte många ord..
det Kan vara
Hej. Allt är packat,
liam ska äta det och det.
Max har slagit sig på dagis..
Hejdå messa när ni är framme..
Vilket fall somhelst. Är Mattis Pappa Till Mina Barn..
Jag Är rädd för Vad han är kapabel till att Göra..
Jag hoppas bara innerliggt att Han ser sina barn som mer Värda Än Mig,
Eller nån av de andra Flickvänner han behandlat illa.
Hoppas Att Han älskar sina barn så innerligt att han Aldrig kommer lägga en hand eller höja rösten åt dem..
för den dagen Han gör det. Då kommer jag Vända och visa min svartaste sida...
Tills dess är jag glad över att Mina barn Trivs med sin Pappa, tycker om Sin Pappa.
och av all psykning så hade han gjort klart förmig att det var mitt fel allt ihop,..
om jag inte gjort si eller så så hade han aldrig blivit "arg" och liknande..
så jag älskade honom oerhört och tog på mig skulden..
tillochmed när jag låg inne på akuten så ångradejag mig att jag låtit dom övertala mig,
att åka in för nu var mitt familjeliv över!!! tyckte jag..
Han skulle hata mig för att nu viste världen vad han gjort..
och eftersom det var mitt fel att han gjort så överhuvudtaget så var det nu jag som förstört hans liv...
såfortsatte det länge, och när dommen var lagd och han fått sitt straff så älskade jag honomfortfarande..
jag gav min Mamma Och andra i närheten skulden för att ha tvingat mig bort från honom..
att min familj var försvunnen..
allt jag någonsinn drömmt om..
Så han fortsatte lägga skulden på mig och sa att om vi skulle kunna bli en familj igen
var jag tvungen att få honom att lita på mig igen...
Vilket igentligen är sjukt eftersom det var han som alltid var opålitlig.
Iallafall vi försökte på Nytt och han lovade att allt skulle bli bra...
om han bara kunde lita påmig..o vi började leta hus..
vi skulle ha Hus..
fin trädgård och det tog inte många månader innan det var tillbaka i samma skit igen..
Vi började bråka o jag beslöt mig för att inte ta skiten..
jag kunde vara lycklig själv..
Känslorna började svalna och jag tror att jag äntligen började förstå vad som hänt under tiden vi varit ett ..
den 16 mars 2008 var sista gången vi var På det planet då vi (Jag) sattsade på min familj..
och den 22 mars fick jag reda på att jag var gravid.
först var det så att jag skulle varit långt gången när dom räknade på senaste mens...
men när ultraljudsdatum komså visade sig att jag inte var så långt gången..
så jag skulle mycket väl kunnat göra abort,
om jag bara vetat..
Men
det skulle jag antagligen inte gjort ändå...
Ett barn Är viktigt förmig.. Det var absolut inte planerat.
Men Jag älskade Barnet Redan från start Och därifrån..
Den dagen Beslöt Jag mig för Att Mattias Inte Tillhör Min framtid!
Idag har jag o Mattias Inget Med Varnann att göra
merän när han hämtar och lämnar barnen.
vi byter inte många ord..
det Kan vara
Hej. Allt är packat,
liam ska äta det och det.
Max har slagit sig på dagis..
Hejdå messa när ni är framme..
Vilket fall somhelst. Är Mattis Pappa Till Mina Barn..
Jag Är rädd för Vad han är kapabel till att Göra..
Jag hoppas bara innerliggt att Han ser sina barn som mer Värda Än Mig,
Eller nån av de andra Flickvänner han behandlat illa.
Hoppas Att Han älskar sina barn så innerligt att han Aldrig kommer lägga en hand eller höja rösten åt dem..
för den dagen Han gör det. Då kommer jag Vända och visa min svartaste sida...
Tills dess är jag glad över att Mina barn Trivs med sin Pappa, tycker om Sin Pappa.
