Hemska nätter
Jag verkligen kan sätta hatet på nätterna..
jag får så ont av att ligga ner.. o de bara sätter en massa skit i huvudet på en...
inatt har varit helt hemskt...
gick o la mig efter Old christine på tv...
låg på ena sidan o de va obekvämt o knöligt kallt o sen för varmt.. värkte o bebisen tyckte att jag klämdes så där började det... vänd och vänd o vänd.. och inte bara det (med risk för att låta som en grinig tant hela inlägget igenom)
utan vänder man sig från ena sidan till andra måste man antingen mellanlanda på rygg AJAJ för att fortsätta över på andra sidan.. eller så gör man ett försök (för att slippa ryggsmärtan) o tar "maghållet" o då klämmer man den stackarn som gör uppror och det gör ont och man börjar må illa...
suck.. o så började benen.. fick "träningsverk" så började allt förra gången.. KLARVAKEn.. vad är nu detta.. varför känns det såhär.. vågar jag resa mig upp.. när ska det gå över.. kan det inte bara försvinna jag e trött vill sova...
jag låg där och kl bleb 01.28 jag fortsatte förbrilt o kräla runt .. ha fötterna på väggen , sätta mig upp.. stå på alla fyra... allt... så blev kl 02.55 o shit.. blunda.. (tror ju på allt skit) kl 03.00 är demonernas timme.. haha .. man tittar för mycket på tv tror jag... Iallafall.. blundade förbrillt men det gick inte och 03.15 gick jag upp.. vaggade runt där hemma... fram och tillbaka.. försökte smyga samtidigt som jag hoppades på att mamma (som alltid brukar vakna när något rör sig) skulle vakna o komma upp..
[vi bor lite på 75% hos mamma/mormor nu tills det är sags att åka in... så det är lättare med max att få sova vidare med "morfar" när det väl e dags]
men ikke.. under hela den här perioden och kl hann bli 04.30 hade jag hunnit pinka ungefär 20 ggr... och nu la jag mig ner igen.. jag mins att jag fortafarnde vred och vände .. och tillslut hade jag somnat.. för jag vaknade igen.. 06.30 helt svett.. drömmde hemskt om att max sprungit ut på gatan och jag efter för att stoppa honom o vi blev påkörda...
han åkte in under bilen och jag blödde hemskt.. han hade lite blod ifrån näsan men grät inte han bara tittade på mig.. o när jag satte mig upp i sängen bara rann tårarna och hjärtat bultade som fan...
jag började först försöka få bort tankarna ur huvudet.. men det var ju lönlöst... Jag sträkte in handen i max säng ochh klappade honom över huvudet .. tog hans hand och la mig ner...
började fundera på hur jag ska kunna förklara för honom hur farligt det är att springa ut i gatan. och att man måste vara försiktig i trafiken.. men det går inte.. barn tänker inte så... ska jag behöva ha koppel för att vara lugn.. *haha
nej men jag kommer nog vara rädd ett bra tag frammåt...
den känslan var så stark bara efter en drömm.. jag vill aldrig någonsinn upppleva det på riktigt...
Max är mitt allt... det är en enorm kärlek.. som man aldrig viste om innan man blev förälder...
så än en gång som miccii skrev...
Den dagen du blir förälder finner du ditt hjärta ( så sårbart ) utanför din kropp
jag får så ont av att ligga ner.. o de bara sätter en massa skit i huvudet på en...
inatt har varit helt hemskt...
gick o la mig efter Old christine på tv...
låg på ena sidan o de va obekvämt o knöligt kallt o sen för varmt.. värkte o bebisen tyckte att jag klämdes så där började det... vänd och vänd o vänd.. och inte bara det (med risk för att låta som en grinig tant hela inlägget igenom)
utan vänder man sig från ena sidan till andra måste man antingen mellanlanda på rygg AJAJ för att fortsätta över på andra sidan.. eller så gör man ett försök (för att slippa ryggsmärtan) o tar "maghållet" o då klämmer man den stackarn som gör uppror och det gör ont och man börjar må illa...
suck.. o så började benen.. fick "träningsverk" så började allt förra gången.. KLARVAKEn.. vad är nu detta.. varför känns det såhär.. vågar jag resa mig upp.. när ska det gå över.. kan det inte bara försvinna jag e trött vill sova...
jag låg där och kl bleb 01.28 jag fortsatte förbrilt o kräla runt .. ha fötterna på väggen , sätta mig upp.. stå på alla fyra... allt... så blev kl 02.55 o shit.. blunda.. (tror ju på allt skit) kl 03.00 är demonernas timme.. haha .. man tittar för mycket på tv tror jag... Iallafall.. blundade förbrillt men det gick inte och 03.15 gick jag upp.. vaggade runt där hemma... fram och tillbaka.. försökte smyga samtidigt som jag hoppades på att mamma (som alltid brukar vakna när något rör sig) skulle vakna o komma upp..
[vi bor lite på 75% hos mamma/mormor nu tills det är sags att åka in... så det är lättare med max att få sova vidare med "morfar" när det väl e dags]
men ikke.. under hela den här perioden och kl hann bli 04.30 hade jag hunnit pinka ungefär 20 ggr... och nu la jag mig ner igen.. jag mins att jag fortafarnde vred och vände .. och tillslut hade jag somnat.. för jag vaknade igen.. 06.30 helt svett.. drömmde hemskt om att max sprungit ut på gatan och jag efter för att stoppa honom o vi blev påkörda...
han åkte in under bilen och jag blödde hemskt.. han hade lite blod ifrån näsan men grät inte han bara tittade på mig.. o när jag satte mig upp i sängen bara rann tårarna och hjärtat bultade som fan...
jag började först försöka få bort tankarna ur huvudet.. men det var ju lönlöst... Jag sträkte in handen i max säng ochh klappade honom över huvudet .. tog hans hand och la mig ner...
började fundera på hur jag ska kunna förklara för honom hur farligt det är att springa ut i gatan. och att man måste vara försiktig i trafiken.. men det går inte.. barn tänker inte så... ska jag behöva ha koppel för att vara lugn.. *haha
nej men jag kommer nog vara rädd ett bra tag frammåt...
den känslan var så stark bara efter en drömm.. jag vill aldrig någonsinn upppleva det på riktigt...
Max är mitt allt... det är en enorm kärlek.. som man aldrig viste om innan man blev förälder...
så än en gång som miccii skrev...
Den dagen du blir förälder finner du ditt hjärta ( så sårbart ) utanför din kropp