MalinBorglin

efter en lång natt vaknade jag ju upp som alltid på sjukhus utav sköterskor som sticker in tempen i armhålan tar blodtryck och ger en sprutor och medecin.. kl o6.oo sen kan man inte somna om...
trist...
jag va helt förstörd och ville verkligen hem.. min "rumskamrat" snarkade högt och när hon inte sov så ojade hon sig stönade och sukkade över hur ont hon hade.. det var jobbigt att lyssna på och samtidigt tyckte jag väldigt synd om den gamla damen som faktiskt såg ut att lida en hel del...
 jag fick besked denna tisdag förmiddag om att jag inte fick åka hem... jag fick heller inte läsa eller titta på någon tv då de e ansträngande för huvudet...
suck...
tiden gick och även om detta bara varade i 4 dagar.. så kändes det som all evighet.. ständigt ont i huvudet.. jämna mellanrum mellan sprutor och mat...
skit tårkigt...

4 dagar på sjukan sen fick jag åka hem.. dom konstaterade att det är ett virus på hjärnan... inte livshotande längre utan måste få läka av sig själva...
jag mår fortfarande hemskt dåligt imellanåt  och doktorn gjorde klart för mig att ja .. såhär hommer du må under en lång tid frammåt nu...

så begav vi oss hem...
jag sov massor och bara låg och låg och låg.. uttråkad ...
så vi åkte till maxi för att handla lite inför att Jonatan skulle komma o hälsa på mig...
då slog det mig...
 verkligheten.. det är fruktansvärt ansträngande för hjärnan att gå på maxi... och när vi kom till kassorna orkade jag inte stå längre så skyndade mig för att få sitta lite på "packningsbänken" det blev inte alls bättre och när mamma kom ut från kassan och jag skulle resa mig upp svimade jag och ramlade ihop som en boll på marken...
mamma blev såklart rädd och flk strömmade snabbt in runt om oss o frågade om dom kunde hjälpa och vad som hänt...
jag kunde nu höra mamma förvirrat berätta att jag hade hjärnhinneinflammation och att jag inte orkar med så mycke....
en snäll mamma med sin lilla flicka hjälpte henne med mig till bilen och jag kände mig verkligen dum...
nu har jag spenderat massa tid hemma .. sovit och hållt mig på mattan så att säga..
jag mådde hyfsat bra idag och följde med till dagis vid både lämna och hämta idag..
men när vi därimellan skulle till växthuset var det dags igen.. jag försökte vara stark för mamma.. för att visa att jag kan.. men jag kände att de va inte långt ifrån krasch igen....

ska ta det lugnt några dagar til nu.. hoppas att det ger sig...
jag längtar verkligen efter pigga dagar fulla med fart och energi...
Max får mig att lee.. han får mig att vilja springa med honom...
men jag har inte orken.

det kommer ta tid innan jag e frisk igen