Detta Liv
att se på saker och ting från olika vinklar
att detta ständiga bråk mellan mig och pappan till mitt barn ska äga rum...
allt.. tjaffs tjaffs...
säger man något som kan vara kritik så blir det uppror direkt och går inte den ena i taket så gör bannemig den andra det... jag blir så trött....
hur kunde min familj gå under så totalt....?
inte för att jag skulle vilja att den höll ihop idag efter allt som hänt.. men det var ju verkligen inte såhär jag hade tänkt mig att de skulle vara, att man skulle sitta här ensamstående tvåbarnsmamma.. med världens trauma i bakfikan...
Att en främande dam ska behöva ta betalt för att dra ur mig mina innersta kännslor o få bygga upp mig och lära mig att ta tag i ångesten?! vad betyder det egentligen.?
varför klandrar jag mig själv för något så fruktansvärt han har gjort mig?
för att jag trodde att om jag bara jamsat med och varit precis så dum som han önskat att jag skullle varit.. så kanske det aldrig hänt.. LÖGN... de hade kommit förr eller senare.... Bättre förr då?? så att max inte tog skada..??
eller kommer han att ifrågasätta när han växer upp?
vad ska jag då säga.. ska man berätta en sådan sanning för ett barn som vill älska och tro det bästa om sin pappa?!
kommer han förstå... ska han få läsa alla papper själv från polisprotokoll och läkarintyg som finns... när e han gammal nog för detta??! först när han är 18 år svarade jag mig själv som hastigast när frågan susade genom mina tankar.
men om han ifrågasätter mig tidigare än så...
Hur berättar man för sin son att hans pappa e dömd för misshandel på hans mamma.?!
vem ska han finna stöd hos.?! vem kommer han lägga skulden på?
allt ältande.. alla ord mattias slängt över mig vrider sig i huvudet på mig och jag bygger upp en sådan ilska.. så minsta fel han gör med max så blir jag rasande... Jag blir så arg.. jag blir vansinig..
och idag diskuterade vi om burkmat... javisst att det är okej att ge burkmat.. om man har brott.. om man e borta ute och fääär... men e man hemma och kan laga mat så gör det.. och ät tillsammans med ditt barn.. det är viktigt socialt beteende...
och för helvete kom inte och mottsätt mig med någon dum komentar om att nån brud på msn ger sitt barn burkmat o barnet är 3 år...
WOOOT THE FUCK!!
jag ska inte behöva höra det.. och jag tror inte mina öron... vågar du bara dra upp något sådant korkat...?!
jag känner bara hur ångan stiger o jag skulle kunna spruta eld...
kom aldrig och jämför min son med nått luder o hennes unge från din msn...
Fan....
det diskuterades mycket annat med som det inte äns är lönt att jag börjar med... men just detta...
snälla föräldrar.. ni måste hålla med mig.. laga mat och äta tillsammans med sitt barn... Det är sunt förnuft...
dom älskar ju att få vara med och att få härma och ta efter det man gör...
men jag säger oxå som så.. nej det är inte fel med burkmat. om man inte har något alternativ.
Livet som ensamstående Mamma.. det är tufft.. men jag skulle aldrig byta bort det...
att detta ständiga bråk mellan mig och pappan till mitt barn ska äga rum...
allt.. tjaffs tjaffs...
säger man något som kan vara kritik så blir det uppror direkt och går inte den ena i taket så gör bannemig den andra det... jag blir så trött....
hur kunde min familj gå under så totalt....?
inte för att jag skulle vilja att den höll ihop idag efter allt som hänt.. men det var ju verkligen inte såhär jag hade tänkt mig att de skulle vara, att man skulle sitta här ensamstående tvåbarnsmamma.. med världens trauma i bakfikan...
Att en främande dam ska behöva ta betalt för att dra ur mig mina innersta kännslor o få bygga upp mig och lära mig att ta tag i ångesten?! vad betyder det egentligen.?
varför klandrar jag mig själv för något så fruktansvärt han har gjort mig?
för att jag trodde att om jag bara jamsat med och varit precis så dum som han önskat att jag skullle varit.. så kanske det aldrig hänt.. LÖGN... de hade kommit förr eller senare.... Bättre förr då?? så att max inte tog skada..??
eller kommer han att ifrågasätta när han växer upp?
vad ska jag då säga.. ska man berätta en sådan sanning för ett barn som vill älska och tro det bästa om sin pappa?!
kommer han förstå... ska han få läsa alla papper själv från polisprotokoll och läkarintyg som finns... när e han gammal nog för detta??! först när han är 18 år svarade jag mig själv som hastigast när frågan susade genom mina tankar.
men om han ifrågasätter mig tidigare än så...
Hur berättar man för sin son att hans pappa e dömd för misshandel på hans mamma.?!
vem ska han finna stöd hos.?! vem kommer han lägga skulden på?
allt ältande.. alla ord mattias slängt över mig vrider sig i huvudet på mig och jag bygger upp en sådan ilska.. så minsta fel han gör med max så blir jag rasande... Jag blir så arg.. jag blir vansinig..
och idag diskuterade vi om burkmat... javisst att det är okej att ge burkmat.. om man har brott.. om man e borta ute och fääär... men e man hemma och kan laga mat så gör det.. och ät tillsammans med ditt barn.. det är viktigt socialt beteende...
och för helvete kom inte och mottsätt mig med någon dum komentar om att nån brud på msn ger sitt barn burkmat o barnet är 3 år...
WOOOT THE FUCK!!
jag ska inte behöva höra det.. och jag tror inte mina öron... vågar du bara dra upp något sådant korkat...?!
jag känner bara hur ångan stiger o jag skulle kunna spruta eld...
kom aldrig och jämför min son med nått luder o hennes unge från din msn...
Fan....
det diskuterades mycket annat med som det inte äns är lönt att jag börjar med... men just detta...
snälla föräldrar.. ni måste hålla med mig.. laga mat och äta tillsammans med sitt barn... Det är sunt förnuft...
dom älskar ju att få vara med och att få härma och ta efter det man gör...
men jag säger oxå som så.. nej det är inte fel med burkmat. om man inte har något alternativ.
Livet som ensamstående Mamma.. det är tufft.. men jag skulle aldrig byta bort det...
